En av pionjärerna på Internet vs. Classical, BBC (som fortfarande ligger sju milj. mil före SR) lade upp alla Beethovensymfonier för gratis nedladdning. Detta var ett tag sedan nu och blev mer än 50 gånger så poplulärt som man räknat med: 1,3 miljoner nedladdningar på en vecka. (Inte en månad, som det tyvärr står i senaste numret av OPUS…).

Hur som helst, dessa, riktigt bra inspelningar kan man idag få tag i för en väldigt billig penning på Chandos nedladdningssajt. För £20 får man hela rasket – alla nio symfonier. Inspelningarna hittar du Här.

Men den som vill ha 35 gratisspår för nedladdning av musik går som sagt till emusic. Här.

Som sagt – jag är inne på nedladdningsspåret för närvarande och kommer så att vara för ett tag framöver. Här finns nämligen spännande och relativt orörd mark. Här följer en fördjupning i min personliga favorit – emusic.com.

 
Tveklöst intressanta då de istället för att svälja jättarnes tuffa krav på a) svindlande begränsningar och b) relativt höga kostnader – valt att liera sig med nya, spännande bolag. Bolag som inte har miljarder i marknadsföringsbudgetar. Många av dessa ger ut annorlunda material med (än så länge) något mindre kända artister, arkiverade verk som gavs ut för decennier sedan etc. Men emusic har dessutom lyckats deala tills sig kontrakt med större företag som Naxos & Bis. Att mina nya favoriter LSO Live är med är fantastiskt kul, med att till detta kunna lägga RCO:s (Concertgebouworkesterns) eget bolag, San Franciscos symfoniorkester-dito m fl. gör att man spetsar öronen ytterligare. Som extra grädde på moset är det svinbilligt och utan restriktioner (jo, några…men låt mig återkomma till detta separat) på emusic.

De olika tjänsterna exprimenterar med olika betalningsmodeller, vilket gynnar somligt och kan vara mindre gynnsamt i andra fall.
Några tar betalt per spår/sång/sats/skiva. Detta betyder att priset följer en ganska rak modell – ju mer musik, desto dyrare. Andra tar betalt per månad – man får ett visst antal spår per månad att ladda ner.
Ett exempel på när emusic verkligen är imponerande: låt säga att du just vill ha alla LSO-liveplattorna med Bernard Haitink (förmodligen den bästa Beethovencykeln out there, överhuvudtaget). De är sex skivor till antalet, eller 40 satser = 40 nedladdningsspår (jo, detta blir intressant alldeles strax. Vänta lite). Jag höftar på alla punkter – men poängen hoppas jag är relativt tydlig ändå.

 

Ok, köp dessa skivorna i din fysiska skivbutik, du lycklige som fortfarande har det alternativet i din hemstad.
Kostnad: 6×179 kr = 1074 kr
Samma gäng skivor kostar på en hygglig webb-butik (inkl. frakt)
Kostnad: 6×139 kr = 834 kr
Återigen, samma skivor nedladdade på Itunes:
Kostnad: 6×90 kr = 540 kr
Och på emusic? Håll i dig…
Kostnad: 40 spår = 117 kr

Dessa siffror kan väl tala för sig själv. Rättvisast blir det kanske att jämföra med just Itunes, där du ju också bara får nedladdad musik och inte någon cd (Varken ljudkvalitetsmässigt, eller någon fysisk produkt). Lagligt och gött; orkester och distributörer är lyckliga. Men ljudkvaliteten på dessa filer är så pass bra att jag ryser och kvider. Det är tillräckligt bra för mitt lyssnande i hörlurar på bussen eller i sängen, kort sagt.

Nåväl, emusic blir betydligt dyrare om du vill lyssna på Turandot…eller Carmina Burana, där skivorna är uppdelade inte i 8 satser (som en normal Beethovensymfoniplatta) utan i 25 eller så. Då går de 40 prenumerationsspåren åt snabbt. Men priset är ändå lågt jämfört med allt utom lån, stöld och illegal fildelning.

Jag testade en hel massa sajter I senast numret av OPUS. Mycket var skit. Men vissa saker är klart på rätt väg, och när vinnaren hade utsetts ringde jag helt fräckt upp emusic och förhandlade till mig en testdeal för läsare av den här bloggen och naturligtvis även av OPUS. Gratis. och 35 spår. Eller om man vill, 7 av 9 Beethovensymfonier. Gratis som sagt. Billig Beethoven, dyra tokningar. Jag har testat och här är länken.

 

 

 

 

 

Bra att det börjar röra på sig, vissa företag har verkligen lyckats ta tag i det uppenbara behovet med nedladdningsbar musik. Itunes var först ut på bred basis. Visst, de har ett fett utbud men priserna är ändå förhållandevis höga. Vad får du för pengarna (90 kr/skiva) människa? Lite filer som du kan lyssna på. Kopiera, flytta, bränna till egna skivor? Nja – en hel del är skyddat på en massa sätt och strulet är faktiskt ganska omfattande.

Å andra sidan, en skiva som man lyssnar på kan mycket väl visa sig upplevas vara värd både 9, 90, 900 och 9000 kronor för lyssnaren, så det där med priset är ju verkligen en relativ fråga…

Som kort sammanfattning kan jag avslöja att vi gjort ett omfattande OPUS-test på ett antal sajter.

De tre bästa var (utan inbördes rankning här)

• ryska sajten www.allofmp3.com (luddig, billig, ifrågasatt legalt, och krånglig).
  - Kanske inte låter som någon höjdare, men priset och flexibiliteten är unika fördelar.
  
• iTunes. Störst, snyggast och enkel att använda. Jobbig med alla krav dock…
  - Du får inte använda det du köpt hur du vill, inte så billig och rätt uselt independentutbud
• Uppstickaren www.emusic.com
  - Kanonutbud på independent-sidan. Bra betalningsmodell också. Går att testa gratis.
  Mer om detta i nästa post…