Hon har ju inte fått någon chans direkt. Men den hon har fått så här långt går inte riktigt som beräknat. Alldeles oavsett hur Cecilia Kulturminister Stegö Chilò hanterar detta kommer ju brunnen att vara förgiftad ett bra tag. Vem tar henne på allvar efter att journalisterna har örfilat henne färdigt? Personligen är jag inte alls säker på hur jag känner inför hennes inställning till public service – klart är bara att om man inte accepterar eller respekterar den delen av avtalet så lär man inte heller ha deras (SVTs & SRs) förståelse för framtida beslut. Örat är liksom stängt, igenproppat med misstro. Utan att dessutom hunnit höra ett endaste dugg om Stegö Cilòs syn på opera och klassisk musik i övrigt känner man ingen enorm entusiasm. Cecilia, kan du berätta vad du går igång på när det kommer till musik så att man får en liten fingervisning? Är det Wagner eller Spohr? Eller Metallica eller Zappa? Är det ingenting , då blir jag orolig. Samtidigt vet jag jag inte varför jag oroar mig. Hur var det tidigare? Ulvskog? Hohoho… Pagrotsky? (Ja, honom träffade jag iaf på operan, men det säger mig ingenting då det var fetpremiär och gratis champagne.) Överraska, snälla kulurminister.
När det gäller SvT:s öra förklarade man ju redan när ministerlistan lästes upp att Stegö-Chilò skulle man med all kraft motarbeta. Hon ställer ju inte upp på den rådande ideologin på området, och förklarades vara ett hot mot Public Service, kulturen och själva demokratin, innan hon så mycket som hunnit säga “kulturminister”. Oavsett vad man tycker om den politik som komma skall (om vilken vi ännu vet mycket lite) finns det ingen anledning att ta SvT-drevet på allvar. De diskvalificerade sig i frågan långt innan det avslöjades att Chilò underlåtit att betala TV-skatt. Min största farhåga är att kulturpolitiken blir än mer orörbar på grund av en förseelse i klass med en lindrig fortkörning.
Comment by Magnus — October 12, 2006 @ 9:15 pm