Alla borde fundera till lite ibland. Var står jag, vad gillar jag nu. Sen kan man tio år senare, lite som när man tittar i sin gamla Mina Vänner-bok (gammalt 80-talsfenomen) se vad det var man gillade då. Kanske är Internet avskaffat om tio år. Men for the record sätter jag upp en tio-i-topp lista på skivor som jag måste framhålla som extremt förbaskat bra. Sådana som närmaste förändrat min syn på musik i positiv bemärkelse. Here goes. Fyll gärna på med egna listor i kommentaren vetja.

1) Mahler2/Bernstein
(Hårresande förstasats. Hårresande sistasats)
2) Verdis Requiem/Gardiner
(Tydlig, känslig och bra nästan hela tiden)
3) Beethoven 5&7/Kleiber
(Mmmhm. Bara Haitinks nya verkar kunna utmana.)
4) Meshuggah/Destroy-Erase-Improve
(Tungjäklametall)
5) Mr Bungle/California
(Enormt inspirerat, eklestisk orgie. Umpamusik och storband, loungejazz och fetrock)
6) Mahler Das Lied von der Erde/Klemperer
(Fritz Wunderlich. Ord överflödiga)
7) Hendrix Axis: Bold as Love
(Skönaste skivan. Äg den)
8) Mastodon/Leviathan
(När gammalt och nytt verkligen fungerar. Tungt & hårt, rått men melodiskt)
9) Faurés Requiem/Herreweghe
(Unik sopran. Kvicksilver och klarhet!)
10) Hélène Grimaud med vänner
(Suverän allt-i-ett-skiva. Värd sitt fullpris)

 
Jodå, det är med en hel del annat än klassiskt också.
Men det här är ju min blogg…and dis blog is big enough for both Meshuggah and Fauré.