Min favoritskiva maj-juni. Naxosfullträffen med Antoni Wits Mahler-åtta är lätt bland det bästa jag någonsin hört av det verket. Riktigt ärligt talat vet jag inte någon bättre alls just nu, varken nytt eller gammalt. Men hur låter det? Att det skulle vara den bästa genom tiderna är rätt stora ord, men jag vet som sagt ingen som gjort den bättre på skiva. Det enda jag hade kunnat önska mig hade varit andra solister på vissa områden t ex Ruth Ziesak, Peter Mattei, Anna Larsson…dvs precis den sättningen som Riccardo Chailly hade på sin Deccainspelning. Inspelningen som sådan var faktiskt inte speciellt bra. Jag var bländad av allt just den hade släppts. Bara omslaget lovade ju att detta skulle rocka hårdare än det mesta. På pappret såg det så bra ut. I hjärtat kändes det som ljummen mannagrynsgröt. Med lite hinna över.

Naxos nya kommer dock att hålla en bra bit in i historien.

Fetare än väntat        Fegare än väntat           

I år blir det så äntligen av. Först får man lite MSO i grönskande pildamskullar och sedan bär det av till Risør och Andsnes. Musik vid Siljan och därefter lite Kuhmofestival. Egen festival den 5 augusti; giftermål  med andra ord. Slutligen Östersjöfestival och inte minst Mahler-åttan med Esa-Pekka. Kan det vara något? Sist det hände (för ett par år sedan) sägs publiken ha gråtit gemensamt med dirigenten. Repris på det vore kul. Eller trist. Eller hur man nu bäst uttrycker det.