Lite gulligt, eller hur?

Vi fick bredband av tjockaste sort till det företag som jag jobbade på (Jo, Birgersson var chef) för 5 år sedan. Redan då var det hett, filer skulle man dela. Inte bara att det var inne, det var ju otroligt givande också. Man fick höra musik man aldrig hört förrut, låtar som dött vinyldöden eller bara inte klarat överlevnaden genom olika eror. Inspiration! Man fyllde hårddisken med massor av gigabyte och sedan låg dom där. Som böckerna i bokhyllan, ni vet. En hel del läser man. Men långt ifrån alla.

Jag har funderat på frågan i ungefär fem år nu. Jag ger upp och lägger mig platt, nu måste någon komma på något snart. Jag ser det som fullkomligt omöjligt och dessutom helt icke alls önskvärt att man försöker hindra fildelning och spridning av vare fritt eller upphovsskyddat material. Det är ju inte spridningen eller själva delandet som är det ondskefulla, det är som vanligt pengarna. Eller bristen på dem?

När jag var i Sydafrika 1997 besökte jag med en av mina barndomsvänner hans hemstad Mondhlo (en extremt fattig kåkstad). Han berättade att en massa hus nu hade fått elektrictet men att knappt någon betalade sina räkningar. Elen fanns ju där. "Kolla! Knäpp-knäpp" Och sedan stängdes strömmen av. Men sambandet fanns bara inte där. Att det var pengarna som gav ström var inget naturligt samband. Ström hade man upplevt som en lyx för vita i decennier och nu hade man det själv också. Vart vill jag komma… Vi har ett läge där fler och fler inte förstår att film och musik kostar pengar att producera. På internet är det gratis. Så enkelt är det för många.

Men jag då? Jag har ju inget emot nedladdning från vemsomhelsts dator. Och i förekommande fall inget mot att betala heller. Så hur löser man den ekvationen? Jag betalar gärna för en konsert, för en film på bio och även hemma. Men jag vill också kunna komma åt en mängd obskyra Mahlerinspelningar av tjeckiska Bohuslavorkestern gratis via mitt älskade DC++. Hur skulle jag hitta dem annars? Mycket hittar man i samband med att man söker annat nämligen. Man söker en känd sak och hittar tio andra okända. Laddar hem, lyssnar. Slänger, eller lysnnar så mycket så att man ha skivan. Så går det inte sällan till. Men hur det här fungera så att inte våra artister, orkestrar eller andra i branschen går under eller hamnar i något annat domedagsscenario
- Well, damn! Jag vet alltså inte.

Under tiden som någon där ute kanske sitter på en lösning och skriver in om det kommer jag att luska lite hur det ligger till med inspelningar med våra gamla favoriter  – t ex Beethoven (vars upphovsrättliga rättigheter ju liksom gått ut). Är dessa skivor lite mindre olagliga att ladda ner? Det är ju orkesterns och skivbolagets rättigheter? Men det är ju en mindre som kan stämma en då Ludvig själv är död. Och hur är det med inspelningar som är 70 år gamla? Är dom gratis nu? Naxos har ju några historical recordings…

Denna bloggtexts längd får ses som ett mycket konkret exempel på hur å ena sidan/å andra sidan jag tycker att den här frågan är.

Tack ock lov börjar det komma mer och mer lagliga köptjänster med riktigt bra priser. Då kan man ju svalka sitt glödheta samvete för alla hemska nedladdningssynder man begått. Om de lagliga – och de olagliga – tjänsterna ska vi skriva i nästa OPUS.

"knäpp-knäpp"