Medierna är rätt fantastsiska ändå. I samband med att De tre Tenorerna spelade in deg som manna från himlen och blev rikare än både Madonna och Rolling Stones (ah, jag gissar bara) så skrev man spaltmil om att detta var slutet. Detta var deras sista chans, rösterna var inte lika "glänsande" som tidigare och detta var halmstrået som skulle säkra gubbarna laxtartletter och gåsleverchampagne för all framtid.

Pavarotti, med en karriär bakom sig som bara kan betecknas som sanslös, höll på ett antal år till men har nu mer eller mindre tackat för sig. Den minst kända av de tre – José Carreras – släppte för ett tag sedan en rätt hemsk cd (Energia) och för en relativt tynande tillvaro – det ryktas om en ny platta igen, som jag inte hört. Kanske blir det en riktig comeback senare.

Men Domingo. Ständigt denne Domingo. Han är inte bara överallt, utan fortfarande riktigt, riktigt bra! Han är idag 65 (och ett halvt) år och sjunger på. Han överrumplade kritikerna fullständigt när han dök upp på den nya operan i Köpenhamn i år och när man hör honom på skivor från idag…tja, han är helt enkelt enormt bra fortfarande. Jag hittade en återutgivning av Beethovens Fidelio (Barenboim dirigerar). Domingo spelar Florestan och det är på det hela taget en förbaskat bra Fidelio.

Domingo är inte slut. Idag är han störst. Men snart snackar alla om Joseph Calleja. Mark my words.