Minns ni Barbara Streisands småfantastiska lp Classical Barbara. Kitschigt omslag, kända smörsånger av Orff, Debussy, Fauré, Händel och Schumann, men faktiskt rätt bra. Jag gillar den, trots att det känns lite fånigt att erkänna det (varför det?). Anyway! Sting, den gamle Police-mannen har gjort en Barbara, fast egentligen ännu coolare och spelat in gammal singer/songwriterlutmusik från 1500-talet. Det är sånger av renässanslutenisten och kompositören Dowland, och gissa vilket skivbolag som står bakom. Deutsche Grammophon. Intressant? Tja, ärligt talat tror jag att det kan vara lite coolt. En kollega som var på plats i studion har vittnat om att det var en street-Dowland, full av hjärta som spelades in. Sting och smuts. Inte äppelkindade, onödigt överskolade, smarta och sidbenskammade countertenorer. Ah, jag är faktiskt lite nyfiken, det ska jag erkänna. Jag är långt ifrån luta-intresserad, jag har dock alltid varit svag för Hendrix, Zappa och Dimebags gitarrspel så jag kanske har någon del i mig som kan gilla det. Skivan kommer i höst och DG gnuggar säkert händerna redan nu.
Sting och smuts. Hmmmmm, på DG. Låter som en osannolik kombination, Sting & smuts alltså. Fast vem vet, kanske är undrens tid inte förbi. Nog doftar projektet lite desperation. Men, kan Wadling kan väl Sting.
Comment by Thomas — May 17, 2006 @ 3:22 pm
Hehe…ja, jag är långt ifrån övertygad. Sting är ju typ så nära rakbladsclean pop som man överhuvudtaget kan komma. Så...gimme hell säger jag bara till DG. Jag är redo för att bli överraskad :)
Comment by igor — May 17, 2006 @ 3:33 pm