&
Marie Rosenmir

OPUS är givetvis på plats på Svenska Dirigentpriset.
Grattis, vi ses imorgon!

Nina – här utklädd till Isolde – försöker ta sig förbi Tristan. 

Sopranerna Nina Stemme och Hillevi Martinpelto har utsetts till hovsångare. Stemme utsågs till "årets bästa sångerska" förra året av den tyska tidningen Opernwelt. I det här landet vet gemene man förstås inte vem hon är överhuvudtaget.
Medan jag funderar på hur hett detta är (inte speciellt egentligen…men samtidigt väl värt en blänkare) så slår det mig hur lite som verkar vara hett just nu, överhuvudtaget. Det är typ våren som är på gång, efterfrågad. Alla vill ha den. Men på kultursidan är det tunnare. Till och med i rock- och popsvängen ser det dödstrist ut. Förrutom lite dans känns det idag som att Kvällstidningarna famlar i mörkret tillsammans med övrig press. Vi får se vad nästa grej är på musikfronten. Jag tycker att det gott kunde bli dags för lite allmän Sjostakovitjhysteri. Kanske inget löpsedelsmaterial. Men ändå.

Jösses…vad är det som pågår här egentligen? Det är ju så bra att tapeterna lossnar från väggen. Jag har länge och till mångas irritation i tid och otid dragit fram Carlos Kleibers inspelning med Beethovens femma och sjua. (En – fortfarande – oöverträffad femma). Men den här (nyinspelade) sjuan tar för mig utan vidare priset som den intressantaste inspelningen av den sjunde symfonin. Det är förstås att vara överentusiastisk ibland…men jag känner mig rätt trygg här.

För att vara en liveinspelning är detta även ljudmässigt fenomenalt. Ljudet är precis där det ska vara, det är strävt och rakt, det är direkt utan att vara stumt och det är alldeles fantastiskt nära. Framförallt slås jag (bokstavligen) av timpanit. Sekunden senare av stråkattackerna och så BANG - av hornen. Andra satsen smygande och trevande tematiska lek med temat är så underbart levande. Alla är med, fyller på och gör detta till helt ny musik. Till min stora glädje kan jag utlova en enkom recension av Thomas Roth i nästa nummer av OPUS. Vi är överens om en sak. Detta är alldeles förträffligt bra.

Det blir en hel cykel av detta och det är väl det som gör mig mest glad…tänk en fyra som går i spåren från detta…eller en lyckad nia? Med Peter Mattei? LSO Live – som ger ut skivan – gav ut en rätt fräck Kullervo med Mattei på bas – så helt omöjligt kan det ju inte vara.

Helst skulle jag faktiskt se att sådana här inspelningar fick en halvtimme på ett extra förlängt Rapport.

Hursomhelst kommer bilden på omslaget här igen. Du hittar mer om skivan och om mina förväntningar inför den längre ner i bloggen.