Har du tänkt på hur mycket svartvitt som gäller inom branschen? Det är inte bra tycker jag. Omvänt kan man nämligen säga, har du tänkt på hur lite färg det är inom branschen, hur trist och färglöst det kan kännas med alla frackar. Ok, det kan visst vara stiligt, men det är för lite färg ändå! Jag undrar om det har sitt ursprung i noternas spännande färgschema eller hur det blivit såhär. När man kostaterar sånt, blir man glad att cellisten Mats Lidström ständigt drar sitt strå till stacken och spelar i bra mycket skönare kläder. Här i randigt. Hans nya Tintin-cd är för övrigt jäkligt bra, (minus säckpiporna i början. Myääääääääeeee!) Ju mer jag skriver om Mats, desto mer imponerad märker jag att jag är. Ju svartvitare och tristare saker är, desto mer syns och märks färgklickarna. Det känns helt ok nu när jag tänker efter.

 Så hääär länge tills Dudamel tar över GSO.

Hur kul som helst att Gustavo Dudamel fått tjänsten som Göteborgssymfonikernas nye chefdirigent. Och trots mitt tjat om att våga vara först om att ta in en skicklig kvinna är jag faktiskt überförtjust å allas vägnar. För GD kan dirigera & han kan kommunicera. Det syns på kroppsspråket – det syns på musikerna och det hörs! Dudamel är ung, charmig och har en skönt instinkitv approach i musicerandet. Resultatet på mahlerfemman i april, med just GSO, var sprakande, sjungande och aggressivt. Ibland var det väl mycket av de ständiga kroppsliga och musikaliska attackerna, men på något sätt behövs det i den där salen. Så, utan further ado säger jag grattis till göteborgarna. Det kommer nog att bli en hel del resor i fram tiden – men det var just det; det tar ju en hel massa år (2007/08) innan det är dags på riktigt och jag som aldrig har lust att vänta på musik.