Skivor med klassisk musik säljer inget vidare. Så dåligt att arrangörerna brukar be dem hålla till någon annanstans när man ska ge dem priser (typ en Grammis). "Nej, ni ska inte vara här på Berns. Här ska vi ju filma pristagarna. Ni får vara på Cirkus, det finns en journalist där från Nerikes Allehanda tror jag. Det finns en back läsk i hallen också, hoppas ni får det kul ikväll."

Skivor med körsång säljer inget vidare heller. Skivor med manskörmusik säljer riktigt, riktigt dåligt. Jag vill minnas att jag läste på Gunilla Brodrejs blogg om körskivor som spelas in och ingen lyssnar på. Så är det nog tyvärr. Och riktigt intressant (eller sorgligt) blir det när man inser att inte ens körsångarna köper skivor med andra körer. Att sjunga är för många att umgås – och många känner inte för att höra när andra umgås, än mindre betala för det.

Nåja, plötsligt händer det heter det ju – och nu har det gjort det. Timingen i form av en larvigt sen vår är en faktor, ett budgetskrämt SVT som har ångest och funderar på om de inte borde sluta sända traditionstyngda program som "I vårsolens glans" med Studentsångarna i år igen skapar rubriker och plötsligt händer det som sagt. En ny skiva med Studentsångarna som sjunger vårsånger kommer ut på Naxos och tjoff så har man sålt guld. Och två veckor senare platina. Jo, det är inte varje dag som sånt händer. Och så kommer TV4 och säger att de vill minsann sända Studentsångarna. Man njuter av dubbla anledningar: dels är skivan riktigt jäkla bra, men också för att det är ett gyldene tillfälle att konstatera att det finns massor av folk som vill köpa annat än Smurfhits.